För några år sedan förutspåddes att livsmedelsproduktionen skulle byggas på starka varumärken, ägda av starka livsmedelsföretag.

Några svenska exempel är Scan, Lithells, Felix, Semper och Findus.

De flesta starka svenska varumärken är numera uppköpta av utländsk livsmedelsindustri. Bakom till synes lokala svenska varumärken döljer sig ofta internationella koncerner som Nestlé eller Unilever. De här företagen har investerat många miljarder i att bygga upp sina varumärken och försöka vänja kunderna att alltid välja det egna märket – i stort sett oavsett pris.

De traditionella varumärkena finner du i en modern livsmedelsbutik på de översta hyllorna. Ibland är de nästan svåra att nå.

Svensk livsmedelshandel domineras av tre stora kedjor, ICA, Coop och Axfood. En stor del av ICA ägs av lokala köpmän, men makten över koncernen finns i Holland, där majoritetsägaren Ahold har sitt säte. Coop är en nordisk koncern som ägs av sina kunder genom konsumentkooperationen. Axfood är svenskt och ägs av Johnson-koncernen.

Gemensamt för de tre kedjorna är att de satsar hårt på egna märkesvaror. Exempel på sådana märken är Euro Shopper, ICA, Eldorado, Willys, Coop, X-tra och Hemköp. Kedjornas egna märkesvaror är indelade i lågprismärken och kvalitetsmärken.

Det egna lågprismärket, t.ex. Euro Shopper (ICA), hittar du för det mesta på de lägre hyllorna.

Det egna kvalitetsmärket, som ska vara lika bra som de kända varumärkena på de översta hyllorna, men något billigare, står i ögonhöjd. Avsikten är att du som handlar i första hand ska välja butikskedjans egna märkesvaror i stället för etablerade varumärken. Det tjänar butikskedjan mest på.