Efter sammanslagningen av de tidigare förbunden kom löneskillnaderna i dagen mellan de olika yrkesgrupperna. Hittills fanns inga större ambitioner till en mer solidarisk lönepolitik.
Kvinnolönerna hade i någon mån förbättrats, men fortfarande var avståndet till männen markant. I det nya förbundet var bageriarbetarna fortfarande den dominerande gruppen och lönerna inom denna yrkeskår var höga i jämförelse med övriga hantverk och industrier.
| |
|
Timförtjänst |
Ökning i %
|
| |
|
1913 |
1923 |
1913-1923 |
| Bageri |
Manliga |
49 |
146 |
198 |
| |
Kvinnliga |
29 |
93 |
221 |
| |
|
|
|
|
| Slakt & chark |
Manliga |
46 |
122 |
165 |
| |
|
|
|
|
| Choklad |
Manliga |
47 |
125 |
166 |
| |
Kvinnliga |
23 |
67 |
191 |
| |
|
|
|
|
| Kvarnar |
Manliga |
46 |
177 |
155 |
1926 Kolgruvearbetarna vägrar ställa upp.
Gruvarbetarna tyckte det var väl magstarkt av Livsmedelsarbetareförbundet att dra igång en blockad mot de två bagerier som gav dem det billigaste brödet.
Från att i början ha varit en helt normal intressekonflikt artade den sig till att bli en facklig riksangelägenhet. Nu följde ett intressant och principiellt efterspel som berörde hela fackföreningsrörelsen.
Skrombergakonflikten kom att framstå som exempel på bristande solidaritet.
1929 Samorganisationskommittén bildas.
1929 inger förhoppningar inom arbetarrörelsen. Men i inledningen av trettiotalet drabbas landet återigen av en ny djupgående världskris. Arbetslösheten tog ny fart och blev lika hög som tidigare.
Socialdemokratin i Sverige börjar formulera ett nytt reformprogram med konkreta åtgärder för att minska arbetslösheten. I Tyskland smider nazisterna andra planer på hur krisen skall lösas.