Det handlar om nyttan för medlemmarna, för partiet och för hela samhället. Konkret kan skälen också beskrivas så här: - för att påverka samhällets utveckling (vilket vi vill!) måste man påverka politiken - våra branscher är oerhört beroende av att rätt politiska förutsättningar skapas.

Mot den bakgrunden kan man säga att vårt politiska arbete har två riktningar: den ena att delta i samhällsbygget därför att vi, Livsmedelsarbetareförbundet, har en syn på hur samhället bör se ut och dess resurser fördelas, och den andra att bevaka våra intressen som parter i en för samhället ovanligt viktig näringsgren både i det korta och i det långa perspektivet.

Målen i båda fallen är givetvis att det ska skapas så goda förhållanden och bra förutsättningar som möjligt för våra medlemmar och att utvecklingen ska komma dem till godo på lika villkor.
 

Ordet demokrati betyder "folkmakt" eller "folkstyre" och redan från början har fackföreningen haft en klar och otvetydig idé om hur samhället ska se ut: Individens oinskränkta rätt till lika värde och rätt. Det ska i allt vila på en demokratisk grund. Våra stadgar (§1) säger följande:

"Förbundets uppgift är att tillvarata medlemmarnas intresse på arbetsmarknaden och inom näringslivet samt att därvid och i övrigt under demokratiska former medverka till en socialistisk samhällsutveckling på grundval av politisk, social och ekonomisk demokrati."

Fackföreningsrörelsen har alltid bekänt sig till demokratin, hela den fackliga strukturen bygger på demokratiska värderingar och ett demokratiskt arbetssätt. Vår vision och vilja om ett bättre samhälle vill vi förverkliga på demokratiska vägar. Genom politiken - inte med vapenmakt!
 

En av de första frågorna som fackföreningen drev var frågan om allmän rösträtt, själva grunden för verklig demokrati. Ända fram till 1920 var rösträtten i Sverige kopplad till inkomst och ägande: endast den som hade ekonomisk makt hade rätten att ha någon politisk makt. 1922 var detta synsätt dock förpassat till historien - endast vi medborgare själva kan se till att det förblir där!

Det finns alla skäl att betänka att den politiska demokratin inte är äldre än en vital och ungdomlig pensionär och att rösträtten inte är självklar. Det finns fortfarande, eller återigen ska man kanske säga, mörka krafter som ifrågasätter den. Och det på fullt allvar. Ett exempel är nynazisterna.

Och vill man hård dra frågan kan man även betrakta långt "rumsrenare" församlingar med samma förtecken: extremt nationalistiska partier med uttalad främlingsfientlighet på sin partiagenda. Norge är ett skrämmande exempel på hur snabbt ett sådant parti kan växa till sig mitt bland en leende och vänlig fryntlighet.

Vår syn på det goda samhället präglas av allas lika värde och rätt: alla ska ha barnbidrag, alla har rätt till en god bostad, alla har rätt till utbildning, till trygghet, till en garanterad försörjning den dagen man går i pension osv. Självklara saker tycker vi, men det gör inte alla.

Det finns krafter som har andra idéer och ideal, som inte bygger på rättvisa och jämlikhet. Därför är det så viktigt att den politiska kampen förs ute bland människorna i deras vardag, alltså där där fackföreningen har sin naturliga hemvist och sin styrka. Och det är här som du och jag kommer in i bilden, det är här vi har vår stora uppgift och kan utgöra en skillnad!

Våra dagliga frågor har sin grund i människornas vardagsvillkor och det är det som måste ligga till grund för den politik som ska ha chansen att bygga ett samhälle som grundar sig på rättvisa och jämlikhet. Det är frågor om arbetsrätt, om lön och arbetsvillkor, om jobben, om regler och ersättningar för dem som är arbetslösa, sjuka, arbetsskadade etc. etc. etc. Listan kan göras lång, bör göras lång! För det vi missar idag kan vara för sent imorgon.

Det är viktigt att komma ihåg att allt vi har i det svenska samhället idag i form av rättvis fördelning och rättvisa spelregler har vi kämpat oss till. Vi började från noll, från intet, från ett demokratiskt mörker. Endast vi själva kan se till att det vi vunnit bevaras, förädlas och utvecklas!
 

Genom att tala om vardagliga ting i sin vardag kan man säga att de flesta deltar i politiken. Om än passivt. I förlängningen är dessa vardagsnära frågor politik. Precis som inom idrotten finns det många duktiga krafter som sitter på läktaren och vet hur det ska spelas på planen.

De får dock aldrig chansen eftersom de inte platsar i laget. Politiken är också ett lagspel, men till skillnad från idrotten kan publiken få delta på planen om de vill. Här är det inte frågan om att sitta på läktaren och ha rätt, utan om att vara på plan och få rätt.

Människor med erfarenhet från arbetslivet kan åstadkomma mycket i politiken genom att föra in sina egna erfarenheter. Vilka i mångt och mycket kan sammanfalla med invånarnas behov i kommunen.

Att kunna träffa sina arbetskamrater och säga "i går fattade vi beslut om bättre kollektivtrafik till arbetsplatsen" är oerhört stimulerande, liksom "i går utarbetade vi i s-föreningen ett förslag till ett näringspolitiskt program som säkrar jobben för ett antal medlemmar i kommunen".

Allt börjar och slutar med en enda sak - engagera dig! Du har allt att vinna.
 

En s-förening, eller fackklubb som de ibland kallas, kan vi bilda på varje arbetsplats där vi har medlemmar.

Ett alternativ är att bilda s-föreningar på orter där det finns flera Livsarbetsplatser. Stadgemässigt är en facklig s-förening jämställd med de traditionella s-föreningarna i bostadsområdena.

S-föreningen är medlem i arbetarekommunen. En s-förening på en arbetsplats är inte en konkurrent till bostadsområdesföreningarna utan en av många länkar från arbetsplatserna till arbetarekommunen. S-föreningen kan också utarbeta förslag till exempelvis kommunfullmäktige i de många frågor som berör medlemmarna: kollektivtrafiken, barnomsorgen, skolan, vården, fritidsutbudet, socialpolitiken i kommunen etc.