Jobben

De stora förändringarna inom livsmedelsindustrin har inneburit rational­iseringar och i många fall uppsägningar. Antalet jobb inom den svenska livsmedelsindustrin har stadigt minskat de senaste decennierna. Mellan 1985 och 2011 försvann var fjärde anställning, från 70 000 till 52 000. Det finns flera olika faktorer bakom utvecklingen:

Det svenska EU-inträdet 1995 har ökat handeln över gränserna, inte minst med livsmedel. I dag säljer Sverige en betydligt större andel livsmedel till andra länder jämfört med tidigare. Samtidigt har importen ökat med närmare en tredjedel, något som gjort många inhemska industrier olönsamma. Minskad efterfrågan på svenska livsmedel har resulterat i färre jobb.

Teknologisk utveckling och ekonomisk strukturomvandling har ökat produktiviteten och minskat behovet av personal. Trenden har på­verkat stora delar av den svenska industrin, inte bara inom livs­medels­branschen. Livs ställer sig positivt till utveckling och nya former för att tillverka livsmedel. Samtidigt värnar vi om enskilda arbetare som förlorar jobbet och behöver fortbildning för att hitta ett nytt.

Livsmedelsföretag pressar priser och löner genom att flytta tillverkning utomlands. Men lösningen blir ofta tillfällig – och bristfällig. Lönerna stiger nämligen snabbt i många andra delar av Europa och Asien. I längden är det omöjligt för företagen att utnyttja en negativ lönepress för att möta växande konkurrens.

Prisväxlingar på den globala råvarumarknaden påverkar livs­medels­industrin – ofta snabbt och drastiskt. Branschen är priskänslig och snabba svängningar kan göra att företag parerar ökade kostnader med att säga upp anställda. En del livsmedelsföretag har garderat sig mot snabba svängningar genom att sluta långsiktiga avtal med råvarukoncerner. Det ökar säkerheten men skapar problem vid sjunkande världsmarknadspriser. Företag som kan köpa råvaror till lägre priser får då ett bättre konkurrensläge på marknaden. Därmed kan även prisfall leda till att livsmedelsföretag tvingas säga upp personal.

Jobb som lagts ut på entreprenad och bemanning gör det svårt att mäta effekterna. Inom branscher som transport, städning och tillagning finns tjänsterna fortfarande kvar, men räknas enligt statistiken inte till livsmedelsindustrin.

Prispressen från dagligvaruhandeln – som har möjlighet att köpa in stora volymer av råvaror och livsmedel – hotar lönsamheten för stora delar av livsmedelsindustrin. En förklaring till dagligvaruhandelns starka ställning är att de stora aktörerna dominerar sektorn. Ica står för nära hälften av dagligvaruhandeln, Coop för en femtedel och Axfood för omkring 15 procent. Resterande delen av marknaden utgörs av mindre företag. En annan orsak till prispressen är så kallade EMV-varor, butikernas egna märkesvaror. I längden resulterar det i att dagligvarubranschen får större makt – på bekostnad av livsmedels­industrin. I dag är var femte vara i svenska butiker egna märkesvaror.

Färre jobb i Sverige får konsekvenser

Under större delen av 1900-talet fanns det i Sverige en uttalad ambition att landet skulle vara självförsörjande, bland annat på livsmedel. Krig och katastrofer, som hotade att strypa handeln, skulle därmed inte göra landet lika beroende av mat från omvärlden. För 30 år sedan var Sverige mer eller mindre självförsörjande på mat.

Från jord till tallrik

Matens resa är ofta lång. Många varor produceras i avlägsna länder. Kakao från Ghana. Kyckling från Thailand. Sockerrör från Brasilien. Ofta är det globala aktörer som producerar varorna, som sedan säljs vidare till grossister. Grossisten säljer i sin tur vidare varorna till livsmedels­företag, varav en del hamnar i Sverige. Efter förädling säljs de vidare till dagligvaruhandeln, där konsumenten slutligen köper den.