1960-talet

Livs förändras

Livs omdanas, liksom samhället. 60-talet präglas av optimism. Socialt och politiskt fanns mycket kvar att göra och reformklimatet var gott. Tillväxt och facklig styrka blev tillsammans med ett fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav garanter för en utveckling som sammanföll med förbundets strävan: 60-talet var det decennium då förbundet mycket markant ”ömsade skinn”. Omorganisationen till storavdelningar tog hela 60-talet i anspråk, men till sist blev Livs ett förbund som gick i spetsen för facklig förnyelse, men vägen dit var lång och mödosam. Det krävdes styrka för att kunna överbrygga interna skiljaktigheter och att skaka av sig gammal organisationsstruktur och anta ett öppnare sätt att arbeta som förstärkte medlemsinflytandet.

Lika lön – en angelägen jämställdhetsfråga

En annan viktig fråga (som förbundet drivit sedan 50-talet) var kravet på lika lön för lika arbete. Ambitionen var att få ”kvinnolön” att försvinna ur avtalstarifferna. Till kamp mot ackordslönen. Debatten bland medlemmarna var intensiv mot ackordssystemet. Vin och Sprit blev efter en lyckad försöksperiod förbundets första bransch som övergick till fasta löner.

Riskfyllda yrken

I takt med att livsmedelstillverkningen industrialiserades och fick en förändrad arbetsorganisation med nytt lönesystem ökade också arbetsskadorna. 1965 var sjukskrivningarna till följd av arbetsskador väsentligt högre i Livs än i övriga LO förbund. Få förbund har i fråga om arbetsmiljö och arbetsskador haft ett så vitt och brett fält att ta sig an som Livs. Tunga, slitsamma och monotona arbeten har funnits inom samtliga Livsbranscher: Chark- och slaktyrken med svåra skärskador, klimatförhållanden och golvproblem, bagerier och konditorier med frekventa allergiskador och förpackningsarbeten med högfrekventa belastnings- och förslitningsskador. Tunga lyft har lett till många ryggskador, buller blev ett växande problem, som påverkade den psykiska hälsan. Utvecklingen på arbetsmarknaden, rationaliseringar och för Livs del även nya lönesystem, införandet av ackord, bidrog istället till att binda kvinnorna till låglöneyrken eller arbetsuppgifter som var lågt värderade.

1967 42,5 timmars arbetsvecka. Sjukförsäkringen 80 %. Folkomröstning om högertrafik. Svenska folket sa nej, men reformen genomfördes ändå.
1968 Nej till svenska atomvapen.

När kvinnorna gjorde sitt inträde på arbetsplatserna hänvisades de till okvalificerade och monotona arbetsuppgifter med många förslitningsskador som följd.